Boktjuven

Det är märkligt hur vissa böcker smyger sig på en. Man råkar röra vid dem, i en hylla någonstans, och sedan blir de på något vis kvar i minnet. Boktjuven är för mig just en sådan bok, som jag höll och bläddrade i långt innan den blev film. Faktiskt när den var så ny att inga hisnande rekommendationer av den fanns, varpå jag inte hade mod (eller var det kanske råd?) att köpa den.

Jag har hållt i den ganska många gånger sen dess, vägrat se filmen innan jag läst boken (i min gamla goda stil) och nu var det så äntligen dags. Att möta döden. Att lyssna till hans berättelse om Liesel, som stjäl böcker, samt en hel del fler öden och äventyr tillhörande de andra som bodde på Himmel Straße. Det är en färd genom många himlar, alla med olika färg, men även genom glödande helvete.

Liesel är nio år första gången han, döden, och vi möter henne. Sedan får vi följa henne under fem år av uppväxt, uppvaknanden och upplevelser, mitt bland nazisternas framfart. Så nej, det här är ingen solskenshistoria. Någon gång halvvägs igenom försäger sig dessutom vår berättare om saker som väntar framåt slutet, varpå jag på fullt allvar är tvungen att lägga undan boken i någon månad för att fundera på om jag faktiskt orkar läsa klart den.

Men, det gjorde jag - i form av sträckläsning. För det är en sprudlande, vacker berättelse vid sidan av allt elände. Inte minst är den läsvärd för att den någonstans handlar om människor som dig och mig, som står bredvid och samtidigt mitt i kaoset. Liesel ser judarna föras bort, hör talas om Hitlers krig, utan att förstå eller kunna göra något åt det. Hon är i mångt och mycket en av dem - de hemska tyskarna som lät det hända, Bara det att hon inte alls är ond, hon är en lekfull och envis flicka som vill de flesta gott.

Men detta är bara halva historien i Boktjuven. Skildrat genom den finns även en otrolig kärlek till böcker och ord, som Liesel klamrar sig fast vid i en tillvaro som står vid randen av att rämna. När hon inte får dem går hon ju faktiskt så långt som att stjäla dem, men det hindrar henne inte från att senare dela dem med de som vill lyssna. Här lyfts alltså återigen det otroligt viktiga som finns i ordens makt, något som kanske fler borde tänka på och kan finna tröst i. I den långa rad med böcker som efterkonstruerats ur andra världskrigets fasor står den här ut. Med starka karaktärer, som gång på gång visar hur individens mod kan göra skillnad åtminstone för en stund, bär den mellan sina brända sidor ett hopp att vi i alla fall kan ändra vad som ligger framför oss.