Sagan om Vårjakten

Det finns en fantastisk liten dam i mitt liv, som fyllde tio nu i helgen. Hon älskar mina sagor, så självklart fick hon en till. Egentligen började jag på den till hennes förra födelsedag, men goda saker tar ibland tid på sig.

Men hur ger man egentligen bort en saga?

Lite handarbete är enligt mig av nöden. Den här gången blev det till att anlita en skrivare, eftersom längden avskräckte mig från de kalligrafiförsök jag ägnat mig åt tidigare. Jag valde helt enkelt ett läsbart typsnitt och dubbelsidigt, men lade ner desto mer tid på att pyssla ihop ett omslag (lite hårdare papper, vanliga häftklamrar, limstift och tjusiga band gör susen!). Och lite kalligrafi var ju oundvikligt om titeln skulle dit. Hittade en helt fantastisk tuschpenna som hjälpte mig med detta utan massa onödigt kladd, kallad edding 1455.

Innehållet får vara mer hemligt, det är ju hennes saga, men så här stilig blev utsidan: