Vad vi skriver och varför, del I

Som skribent, författare, poet eller vad man nu väljer att kalla sig är gränserna ibland väldigt tunna. Ord är alltid ord, även om vi kanske älskar något sätt att använda dem mer. Men när man försöker fokusera sitt skrivande och göra det så produktivt som möjligt är det så klart bra om man kan följa en tydlig linje för att både göra bra ifrån sig och lyckas ta sig i mål.

Här kommer alltså en i högsta grad personlig utläggning om mitt skrivande, så som jag själv ser på den delen av mitt liv just nu. Och för att spara era ögon lite, och ge mig lite mer betänketid gällande vissa saker, så delar vi upp det lite.

*

Sista åren har mitt skrivande i hög grad varit anpassat till internet, oavsett om det rört sig om noveller och dikter eller artiklar i någon form. Detta gäller både anpassning av texten till att vara läsvänlig på skärm (mer radbrytningar för att göra ett långt textstycke luftigare, lättlästa teckesnitt o.s.v.) och engagemang bakom (ord är alldeles för lätt att stjäla).

Valet att digitalisera mitt berättande har inte alltid varit lätt, eftersom det tvingar mig att inse att skrivande är ack så svårt att leva på, men ändå självklart. Kommentarerna och kontakten till och från läsaren blir nämligen omedelbar. Något jag är i behov av både som människa och berättare. I och med detta är jag troligen mer en bard än en boklärd, jag vill känna att någon berörs av mitt verk, inte bevara information till eftervärlden.

Temamässigt har jag under denna tid nästan uteslutande rört mig inom fantastiken, gärna med väldigt mörka toner och episkt sorgliga slut. Detta skyller jag dels på att mina verk av det här slaget fått en hel del uppmärksamhet, men också på att jag själv vandrat i både dunkla och stundtals verkligt skrämmande dalar.

Under tiden har mycket hänt i mitt liv, och sista året har jag känt stor frustration över att det blivit så. Att skriva saker är nämligen att känna saker. Mår man själv mindre bra så kommer troligen ens karaktärer också att göra det (därmed inte sagt att det alltid är så). Nu när jag ser och känner nya saker vill jag alltså helt naturligt fånga dem istället, utan att riktigt veta hur.

För fast så mycket har ändrats och rentav en del drömmar uppfyllts, så har skrivandet stått stilla. På mer än ett sätt har det visat sig.

Vad gäller mina ord lever jag nämligen i samma gamla dröm; att skriva en bok och bli utgiven av något förlag, och sedan så klart ge ut fler och i framtiden kunna leva på intäkterna, samtidigt som jag utökar antalet titlar med mitt namn på omslaget.

Min flickdröm, där har ni den.

På senare år har den tagit fastare form. Boken är nu en fantasyroman som gör mig ordentligt känd i alla fall på svensk mark. Jag ska bli utgiven av ett renodlat fantastikförlag, som en av de få böcker de vågar satsa på och släpper under ett helt år. Jag ska vara briljant helt enkel, med en svindlande ny värld som öppnar sig på boksidorna och dramatik som får luften att dallra på ett helt nytt sätt. Lägg till detta en smula av min perfektionism, så kanske ni kan ana storleken på projektet det rör sig om. Inte Arda kanske, men ge mig bara lite tid...

Sen, en kväll nu i veckan, snubblade jag av en slump på ett utdrag ur en kommande svensk fantasybok, som jag vet både är efterlängtad och kommer bli lika väl sedd som sin föregångare. Som jag själv räknat med att kanske läsa framöver. (Jag väljer att inte nämna den vid namn, eftersom jag inte har något otalt med författaren i fråga och inte heller läst något mer av denne.)

Och jag insåg att det inte är sådant jag vill skriva.

Alls.

Faktum är att jag efter lite letande i minnet kommit fram till att de enda verkliga läsupplevelserna svenska fantasyförfattare bjudit mig på kommer från antingen mindre självfinansierade projekt eller Niklas Krog. Utöver detta upplever jag svensk fantasy överlag som träig, uppstyltad och ibland rentav tråkig. Vissa böcker har lämnat ett stort frågetecken efter sig, medan andra inte ens varit intressanta nog att läsa slut på. Och jo, jag både äger och har läst en hel del inom detta smala fack, eftersom jag anser att genren verkligen är värd att värna om även på svenska.

Men jag vill alltså skriva något annat än vad genren faktiskt verkar erbjuda. Frågan är vad.