Mitt blandband

För ett tag sen förälskade jag mig i en bok för 19 kr. Den hittades i ett reaställ en sån där dag när man dräller runt planlöst på stan, orsakade gåshud när jag läste på baksidan och öppnades bokstavligen så fort jag kom utanför affären.



Jag trodde att det rörde sig om en ren snyfthistoria, men pratar i efterhand hellre om den som en bok om att vara ung och älska musik. För den nyfikne finns mer att läsa här. Den svinigt billiga penningen betalade jag på Akademibokhandeln, 139 kr kostar den på Bokus, om ni nu skulle bli sugna på allvar.

Den här boken, den första jag köpt på alldeles för länge, inspirerade mig på högst oväntade sätt. Mitt avstannade sökande efter ny musik har tagit ny fart, och dessutom sparkat en så lysande idé i huvudet på mig att jag nu börjar skriva mitt första självbiografiska alster. Någonsin.

Betyder det att jag håller jag på att bli gammal?

Troligen inte. Men tanken är den att jag ska välja en låt för varje år jag levat (inte nödvändigtvis representativ för ett år i mitt liv, men för att begränsa antalet) och tänka över hur jag egentligen hamnade i på just den här punkten livet.

Låtvalen har jag våndats över i en månad eller så. Beslutsångest, som sagt.

Men idag har jag bestämt att min setlist är så pass klar att jag kan börja spåna på själva texten. Det lär visa sig vilka låtar som är lätt att skriva om och inte, är tanken. Vad resultatet blir är ännu högst oklart, likaså vad det är tänkt att vara bra för. Men det är hur som helst dedikerat till Rob Sheffield, som lyckades påminna mig än en gång om hur mycket jag älskar musik.

Antal ord idag: 1 037