"Boken är rummet med de många fönstren, som skänker den ensamme läsaren vidsträckt utsikt åt alla håll."
- Knut Kjellberg -
Så stod det som ett citat för veckan i min kalender för ett tag sen, och jag kände att jag ville skriva några rader om det.
Dels för att jag varit mycket ensam i mitt liv, särskilt som barn när böcker var bland de mest tillförlitliga vänner jag kunde hitta. Jag var en slukare, särskilt av hästböcker och indianhistorier. Vackra omslag och illustrationer drog i mig som magneter, fyllde mig med äventyr och drömmar.
Kort sagt visste jag tidigt att vissa böcker är magiska.
Senare lärde jag mig att de även kan vara politiska, bannlysta och lärorika. Bland annat.
Så, jag vill fortsätta med att poängtera med att det är viktigt att läsa, både som barn och vuxen, för att kunna förstå världen runt sig lite bättre. Genom att öppna en bok öppnar vi även förståelsen för andra, oavsett om det rör sig om människor, kulturer eller tidsepoker som ekar in i vår egen framtid. Vi tränar upp förmågan att se fler synvinklar än vår egen, något som verkligen behövs i den ström av media som ständigt omger oss (och som vissa bevisligen skulle behöva träna betydligt mycket mer på).
Visst, en hel del historier finns även på Facebook, Twitter, Tumblr eller Instagram, men det är inte samma sak som att kunna röra vid orden. Det saknas en omsorg, tillförs ett intresse av klickande på rätt länkar och framför allt finns en hets att hinna vidare till nästa sak som är intressant att läsa. Det senare är jag hjärtligt trött på långa stunder efter all tid jag spenderat på internet,
För mig kan och kommer aldrig skärmar kunna ersätta känslan av papper och bläck, ljudet av en bokpärm som slutligt stängs eller doften av nya olästa sidor. Jag älskar helt enkelt böcker som föremål, konstverk och former alldeles för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar