För ett tag sedan föll himlen ner över mig, som den gör ibland när någon frågar: "När tog du backup sist?" Mitt svar var som vanligt, och som sig inte alls bör: "Öhm. Jag vet inte. I höstas, kanske."
Det är inte det att jag litar blint på att datorn ska förvara mina ord tryggt, den bilden fick jag krossad när jag som tolvåring förlorade allt jag ditills hade skrivit på knattrande tangentbord till den tomma svarta rymden som uppstår när en hårddisk dör. Efter det blev 3.5-tumsdisketter mina bästa vänner, fast de var ju inte direkt goda sådana alla gånger. Efter att jag skaffade min första egna dator, Snövit, för ganska exakt fem år sedan, blev det istället USB-stickor som fick rycka ut. De fungerar oftast bra, men är åh, så lätta att slarva bort.
Genom denna resa har jag dessutom förföljts av en lathet, som tyvärr vägrar avvika från mina personlighetsdrag. När jag väl gör backup är det länge sedan sist, och alltså mångdubbelt jobbigt. Förra hösten började jag använda GoogleDocs för att komma undan problemet, med fördelen att jag dessutom smidigt kunde flytta mellan mina numera två datorer och fila på berättelser. Men nu har jag ledsnat på det också. Jag har betydligt trevligare ordbehandlare till hands, dessutom börjar kompabilteten med min, just det, fem år gamla Snövit bli lite väl svajig. Eftersom hon är min skrivmaskin vill jag så klart inte ha mer grus än nödvändigt i systemet.
Lösningen får tills vidare bli Dropbox, som jag slitit en del på i skolan och börjat bli ganska fäst vid. För den som inte vet är det en webbaserad lagringstjänst, med en synkfunktion som är ganska fantastisk, om ni frågar mig. Känslan att kunna komma åt mina texter oavsett var jag befinner mig blir alltså bestående, men utan allt det trassel som uppstår när man vill flytta text från Google till en vanlig ordbehandlare. Att installera synk-programmet, få igång det, spara ner alla mina texter i RTF (ett mycket bra format om man skuttar mellan datorer, program och operativssytem) och ladda upp dem på mitt Dropbox-konto har tagit ungefär en timma. Kommer jag nu dessutom ihåg att öppna saker direkt ur den magiska Dropbox-mappen så kommer backup att ske i samma ögonblick som jag sparar.
Resten av eftermiddagen kan härmed ägnas åt mindre oro och mer skrivande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar