Det
började som en ilning som knottrade hennes hud i sommarsolen. Fingrarna
blev plötsligt fumliga. Bestämt torkade hon bort en tår, slöt ögonen,
samlade sig. Hon skulle klara det. Hon måste.
Kylan
spred sig, slog rot i magen. Ovanför henne susade björken tyst med sina
löv. Slutet hängde, nästan synligt, framför henne i luften. Svindlande,
darrande. Hon svalde hårt, kastade sig rakt in i det.
Hon
kom ut på andra sidan. En droppe blod spred sig sakta mellan hennes trötta händer, genom papprets
fibrer. Lustigt, hon måste ha skurit sig.
Tyst stängde hon boken en sista gång och öppnade nästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar