Drapa IV

Det är sådana vindstilla kvällar vi går ner till sjön och söker efter silverljus från solen innan det förvandlas till guld. Vi samlar och sparar det i flaskor tills när vintermörkret ligger som tätast.

Så varsamt smeker fjärilarna våra händer, så mjukt kittlar blommorna mot bara ben. I tystnaden hör vi trädens årsringar växa. Stilla, sakta. Envisa björkar som liknar oss.

- Jag önskar att det alltid kunde vara så här, säger du.
Kliar ett myggbett på hakan så skäggstubben frasar.

- Det är alltid så. Vi är sommaren när vi vill, viskar jag och sveper dig in i mina solblekta lockar.