Vikten av tid och mängd

Sista veckan har jag funderat en del över hur ofta och hur mycket jag behöver skriva för att inte tappa stinget och lyckas hålla mig kvar i flödet. Livet som timanställd med obekväma arbetstider, sambo och halv-toka gör att planering och rutin för hur mina dagar ser ut allt som oftast saknas helt.

Jag lever sen ett halvår tillbaka eller så efter mottot: Allt du gör med ord gör skillnad.

Detta inkluderar allt från att föra dagbok, blogga, chatta och skriva i forum. Jag är av åsikten att om man tar som regel att välja sina ord väl i dessa och andra sammanhang där skrivande förekommer så påverkar det också stunden när man sätter sig ner och försöker fånga en sammanhängande berättelse. Om man tänker på sina ord i vardagen blir de lättare att fånga när man försöker fånga det också inte helt vardagliga.

Men hur mycket ska man egentligen skriva för att det ska finnas där som en röd tråd i ens liv, och utan att framstå som fånig när någon frågar om saken?

Jag skriver varje dag i ovanstående situationer och i en del andra. Gärna för hand, och då ofta med komplimanger riktade mot min i mina egna ögon fortfarande högst barnsliga handstil. Jag har dessutom som vana att fånga meningar som svävar förbi ryckta ur intet på för stunden existerande lappar eller i min kalender, utrustad med gott om plats för sådant. Dessutom läser jag en del böcker och väldigt mycket annat.

Orden är alltså högst närvarande i mitt liv.

Det stör mig ändå en smula att den tid jag lägger på att fokuserat berätta saker är så liten i förhållande till allt det där andra.

Jag har försökt att sätta upp ramar för det hela, i stil med "så här mycket ska jag skriva om dagen" eller "så här länge ska jag skriva varje dag". Detta resulterar dessvärre oftast i en kamp mot mig själv och mina egna höga krav och förväntningar på resultat, som slutar i kreativ förstoppning.

Kreativitet är för mig en helt spontan kraft, som ofta dyker upp när man minst anar det. Den är medryckande, intensiv och vild. Alla försök att tämja den verkar alltså dömda att misslyckas, eftersom den då helt förlorar sin tjusning.

Därför fortsätter jag alltså bestämt hävda att det går att få saker gjort även utan fasta rutiner och regler för hur och när skrivande bör ske.

Jag fångar hellre skrivarstunden när den uppenbarar sig, trots det smått sporadiska i det och trots att det går stick i stäv med vad många professionella skrivande människor predikar. På något sätt måste det jämna ut sig i längden, eftersom de där dagarna när man verkligen skriver ner saker ofta blir desto längre och måste vara mer produktiva än de som bara innehåller slött ordhafsande som sker i bestämda portioner.

Dessutom är jag övertygad om att det är ett långt bättre sätt om man vill se sina ord som ett förnöjsamt slitgöra snarare än plikt.

Antal ord idag: högst okänt, men bör vara ett par tusen efter födelsedagsförfattande och tre blogginlägg