Sagotantens återkomst

Den är som ett pirr i fingerspetsarna, en smak långt bak på tungan. Det sticker i bakhuvudet, brusar som av ett fjärran hav, susar som en vild vind, krusar sig som något stort och bortglömt som plötsligt syns alldeles vid ytan.
Och det tar en stund innan jag inser vad det är. Någonstans mellan alla fallande snöflingor, hastigt vända sidor som andra fyllt med ord, drömmar och vansinniga tankar, kom allt tillbaka.

Längtan.
Lusten.
Viljan.

Törsten efter att fånga mina ord, drömmar och kanske ännu mer vansinniga tankar.

Det känns som att vakna, eller att kasta sig ut i natten på jakt efter stjärnor som bara jag kan se, för att fånga dem och hoppas att någon annan en dag ska förstå varför de lyser.

Jag minns att jag tänkte att jag ville skriva saker som gör skillnad. 
Sen visste jag inte vad det var, och lade ner pennan.

Det var kanske dumt, onödigt och en massa annat.
Eller bara något som behövde hända, för att jag ska stå här nu.
Redo att berätta vad som än kommer i min väg.