Sista tiden har jag funderat en del på hur man bäst delar med sig av sina längre skrivna alster. Drapor, dikter och andra kortare verk är ju rätt tacksamt att posta som blogginlägg, men något som kräver längre tid att läsa är i mitt tycke bättre placerat i en "lugnare" miljö. Ska jag fokusera någon längre stund på en text föredrar i alla fall jag att ha den svart på vitt, så nära utseendet i en bok som möjligt.
Därför postar Sagotant härmed en första lite längre novell (betoning på lite) som pdf. Ett format man dessutom får anstränga sig något mer för att kopiera än ett blogginlägg om man är lagd åt det hållet. Att jag dessutom vet att det ser rätt stiligt ut på en iPad gör det ju inte sämre.
Och oj, så lätt det vore att nu leda in era tankar på hur lätt det är att stjäla ord som finns på internet, men det hoppas jag att ni redan är medvetna om. Det finns som tur är ett väldigt enkelt sätt att hantera sådana problem: spara på de ord som verkligen betyder något för er tills andra möjligheter att visa dem dyker upp.
Så, nu tycker jag ni ska läsa Frostblomma. Det är en väldigt enkel, sagodoftande historia, som påbörjades förra våren och avslutades alldeles nyss.
Jag är så klart nyfiken på vad ni tycker om den, men också vad ni tycker om formatet och sättet att posta den på.
Jag tycker att man bör bjuda på sig själv, se det som en bagare som står och delar ut godbitar :)
SvaraRaderaGillar Frostblomma som text - stämningsfull, gör mig nyfiken och lite sorgsen, men raderna blev något långa på min skärm, och det var jobbigt. Jag tror att den är bättre att läsa på läsplatta eller i mobil där raderna anpassar sig efter skärmen. Jag skulle nog välja ett typsnitt utan seriffer också, det är lättare att läsa på skärm. Det hela slutade med att jag skrev ut den, men det ska ju inte behövas.
Jag är hemskt dålig på att baka är jag rädd, men förstår vad du menar :)
SvaraRaderaTack så mycket! Det där med typsnitt är alltid klurigt. Jag är seriff-kramare, men du har alldeles rätt, utan är lättare att läsa på skärm. Ska tänka på det nästa gång.
Men de långa raderna blir du väl av med bara genom att förminska webbläsaren? Fungerar så för mig (i Firefox) i alla fall.
Det öppnades i adobe reader för mig och dåförminskas hela pappret när jag förminskar fönstret, zoomar jag får jag bara en del av pappret.
SvaraRaderaAh, då förstår jag. Säkert en feature i Firefox, och en mycket bra sådan!
SvaraRadera