Det sjöng i seglen, smekte masten och virade in sig bland tamparna. Hon tog ett djupt andetag av den salta luften, lät händerna glida längs relingen.
Äntligen.
Hamnen var snart bara en strimma, ett blekt minne bakom dem. Det var som att vakna upp ur en lång dvala.
- Vilka är dina order, kapten? frågade den träbente mannen vid hennes sida.
Hon strök svetten ur pannan och tog en djup klunk ur den en gång stulna flaskan hon balanserade mellan fötterna.
- Vi seglar, ditåt, pekade hon med handen.
- Varför just västerut?
- För att vi kan! utbrast hon nöjt.
Detta var frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar