Den mystiska inspirationen

Den här veckan är jag ute på äventyr, mer än sjuttio mil hemifrån utan att gå in på detaljer. Trivseln är total, men utrymme att skriva finns inte riktigt. Och självklart började saker lossna på allvar lagom till det var dags att åka bort. Så nu snurrar kuggghjulen i huvudet utan att oljespillet som kommer ur dem har någonstans att landa.

Detta är så klart inte så mycket att göra åt, om jag inte är beredd att offra tid som är tänkt till andra viktiga saker, vilket jag inte är.

Varför infinner sig inspirationen så gärna när man inte alls har tid med den?

Jag ser gärna inspiration som en delvis yttre kraft som inte är så lätt att påverka som vissa vill ge sken av. Den är ofta kopplad till mängden energi man har som individ och i livet just för tillfället, men långt ifrån alltid. Att man kan få mer än man mäktar med är i alla fall för mig ett välkänt faktum. Jag tror också att man genom att enträget gynna denna kraft, och jaga ord, bilder eller toner (eller vad det nu är som kommer ur ens kreativa stunder) kan öka chansen att inspirationen uppenbarar sig och får maskineriet att snurra, mystiskt, av sig själv.

Detta eftersom inspiration bevisligen är nyckfullt.

Jag kan sitta i dagar och försöka skriva något, utan att komma någonstans alls. Sedan i ett läge där jag inte alls har tid, ork eller möjlighet att ta vara på den så uppenbarar sig en hel berättelse. Början, slut och saker däremellan som inte kan skrivas ner där och då. I värsta fall leder det till att de aldrig skrivs ner, ibland till att idén snurrar runt så många varv i mina tankar att den blir genomgående lysande när jag väl får möjligheten att skriva ner den.

Kanske är det just därför inspirationen beter sig som den gör: vissa saker mår bäst om man jagar dem en stund innan man fångar dem.

Att försöka bryta ner och arbeta igenom något som inte är färdigt ens i huvudet kanske rentav är dumt rakt av, eftersom man har en tendens att fastna i tjusiga ordlekar snarare än de saker som för berättelsen framåt. Det där andra, tjusiga och eleganta, är ju lättare att lägga till i efterhand än att gå motsatt väg och försöka tillsätta nerv till något dött.

Jag önskar att jag kunde säga att jag hade en lösning på det hela, och det har jag även om jag inte lovar att det fungerar för alla andra.

Vart jag än åker, vad jag än gör, ser jag till att ha med mig i alla fall en penna (saker att skriva på kan alltid trollas fram om nöden kräver)! Jag har också utrustat mig med en anteckningsbok, maskerad som almanacka, men med gott om rader till annat än jobbtider och annat vardagskrafs. Här samlar jag meningar som lockar mig att bygga vidare, namm värda att utforska och annat som visar sig kapabelt att knuffa igång de där rätt tröga hjulen i mitt huvud.

Antal ord idag: 0 (men många tusen i mitt huvud)